Det där speciella med Skagen

Efter nattens åskoväder var det fortfarande en del vind kvar när vi vaknade på fredagen. Solen sken och vi visste att det skulle bli en fin dag.

Några av oss hyrde cyklar för att ta oss till Grenen medan andra gjorde annat.

Det spelar ingen roll att jag varit där flera gånger förut, jag kommer ändå på mig själv med att njuta av hur fint det är. Självklart åkte skorna av så att jag kunde gå barfota i sanden.

Grenen var väldigt kort vid vårt besök och dessutom svängde den till vänster och inte höger som den brukar. Nästa gång kommer den att se annorlunda ut igen.

Vi fick motvind på tillbakavägen men senare under eftermiddagen lade sig vinden och det blev riktig högsommar. Kvällen avslutades med grill innan vi preppade för tidig avfärd mot svenska kusten på lördagsmorgonen.

Vi kom till Skagen

Klockan var ett när vi kom fram till Skagen. Dagen på havet hade varit riktigt bra och allt hade flutit på.

Vi gick ut vid Marstrand och passerade snart Pater Noster

tillsammans med Kompisbåten Caprice. Sjön var lite ”skruvig” men helt ok och att solen sken och värmde gjorde ju inte saken sämre.

Vi lät autopiloten jobba och njöt av en dag på havet.

Catlstens fästning:

Framme i Skagen var det mycket båt och allra längst in i hörnet hittade vi den allra bästa platsen för alla våra tre båtar. Det var fickparkering på hög nivå kombinerad med grym tur.

Störst båt i hamnen är nog denna:

Det blev en tidig kväll för oss och under natten har vi fått både regn och åska. Nu skiner solen igen och maken är iväg och köper färska frallor. Det blir en bra dag idag också.

Klockan fem en torsdagsmorgon

Tre båtar är vi. Tre båtar som knarkat väder och hållit alla tummar vi har för bra väder. Skagen hägrar som mål under Kristihi-helgen. Och vi har tur. Finvädret har infunnit sig och prognosen för helgen är riktigt bra.

Redan kl 05 lade vi loss och styrde ut från Almösund. Vi, och kompisbåten Caprice. Kompisbåten Alinde startar först senare från sin hemmahamn och målet är att vi ska tajma ankomsten till Skagen.

Det är en fin morgon…

Tvåtusenetthundra

Det där med statistik är rätt kul.

De senaste 12 månaderna har jag gått 2100 km. 370 av dem har jag sprungit. Målet i år är att springa 520 km men där satte först hälsporre och sedan ryggskott käppar i hjulet. Ja, och så förkylningen nu då men det är bara att komma igen.

Något som jag märkt är att fötterna tar stryk så sedan i vintras har jag börjat boka in mig på fotvård och det är sååå värt det. Trodde inte att jag skulle märka sådan skillnad men det är det.

Avslutningen med ett fint lack och massage är ju inte helt fel det heller.

Sen går man som på moln i några dagar. Bra grejer det där.

Bara tre år kvar

Jag fyllde år igår. Inget jämn utan faktiskt till och med ett primtal.

Som tradition har vi de senaste åren firat med frukost på Salt & Sill på Klädesholmen och så blev det även i år. Mamma och äldsta dottern hängde på.

Vi var där tidigt och hade jättemycket dag kvar när vi kom hem. Philip har börjat vakna tidigt och det slår inte fel, kl 06 står han i köket och säger ett ”BOFF”. Inget mer. Och när han sagt det lägger han sig och somnar om igen. Jag, jag är istället klarvaken.

Jag låg en bra stund innan maken också vaknade och efter att vi pratat ett stund gick jag upp. Då hör jag från sovrummet

Kom och lägg dig igen…

Maken hade glömt bort att jag fyllde år men kommit på det (tur för honom)….

Det var bara art krypa ner i sängen och låta maken, lite skamset, komma med kaffe, paket och skönsång. Väldigt roligt faktiskt.

Lyckades sedan lura med mig äldsta dottern på utomhusyoga i Ljungskile innan det skulle preppas för middag.

Jag är barnsligt förtjust i att fylla år och nära och kära hjälpte till att göra även denna födelsedag till ett fint minne.

Idag gör jag inte många knop…