Jag har den viktigaste råvaran. Det är bara att komma och hämta. Gratis är det också.
Kanske skulle jag ta och samla ihop mig och rensa bort dem men de är faktiskt rätt praktfulla där de står. Vackra i färgen är de ju också. Hm…. Kanske ska jag betrakta dem som perenner istället. De kommer ju igen år efter år…
Vi har en kaffemaskin hemma och den används flitigt. Två koppar brukar det bli på morgonen. Det man måste komma ihåg (läs – det jag har svårt att komma ihåg) är att stänga av den innan jag åker till jobbet. Inte svårt alls, det är bara att trycka på en knapp. Rätt knapp… Inte den i mitten. Den till vänster ska det vara. Trycker man på den i mitten mals det bönor och bryggs det en NY kopp kaffe. Det vill man inte när man står med jackan på sig, nycklarna i handen och ena benet på väg ut genom ytterdörren.
Panik – och paniken består främst av att jag då måste hitta något för det nybryggda kaffet att hamna i. Paniken är så total (konstigt?) att jag inte ens tänker på att öppna skåpet ovanför kaffemaskinen där alla muggar står. Nej, istället rusar jag runt i köket för att hitta något lämpligt. Som en yr höna ungefär.
Vad är det värsta som kan hända om jag bara låter bli? Att droppbrickan under går full? Men det är ju inte direkt något stort problem – eller?
Yngsta dottern och jag skulle städa idag, och röja, och tvätta och…. Då dök grannen upp med en födelsedagspresent. Jag hade hunnit röja lite men det värsta är helt klart kvar :-). Istället för att fortsätta städa fikade vi och fick en trevlig pratstund. Jag råkade nog nämna att vi höll på att städa lite (som ett sätt att ursäkta att det såg ut som det gjorde) och då började hon skratta. Hon menade på att om det här var stökigt så vill hon ha det så fint hemma… (?)
Lite gott var det att höra det och jag tvingade mig själv att se på hemmet med hennes ögon. Eller egentligen med samma ögon som jag skulle ha använt hemma hos någon annan. För visst är det så att jag ställer högre krav på mitt eget hem och är extremt kritisk. Hade det sett ut som hos mig hemma hos någon annan hade jag inte reagerat eller tyckt att det var stökigt men när det gör det hemma hos mig, ja då ska det städas… Men det är klart, dammsuga skulle jag behöva göra.
Laga middag hann vi inte heller. Det fick bli Donken och städningen, i den mån den behövs, gör vi i morgon istället och röjer bara klart idag. Då ska vi även hinna handla.
Vad skönt att hon kom förbi 🙂
Undra hur någon tänkte här 🙂 eller kanske inte tänkte…
Påskharen har uppenbarligen inte hört talas om beach 2011. Kanske en hint om att jag får ta en påskpaus….
en lisa i livet 