På lunchen passade jag på att ta mig till apoteket för att köpa en annan nässpray och parkerade bilen på parkeringen utanför. Ärendet tog kanske fem minuter och jag gick tillbaka till bilen, satte mig i den och började köra därifrån.
Då såg jag att det satt två små barn i bilen bredvid och att alla dörrar och fönster är stängda. Ute var det 29 grader och bilen stod i gassande sol! Jag fick en olustig känsla och parkerade igen samtidigt som jag började fundera på vad jag skulle göra. Min första tanke var att ringa polisen men det kändes just då överilat, föräldern kunde ju komma precis… Jag väntade men efter fem minuter gick jag fram till bilen och öppnade dörren. Det var två mycket svettiga barn (tre och sex år gamla) som nu hade suttit där i nästan 10 minuter. Fortfarande hoppades jag att föräldern skulle komma när som helst och tystade därför mina tankar om att ringa polisen.
20 (!) minuter senare kommer pappan. Hans enda ord var "tack för omtanken" samtidigt som han trycker sig in i bilen och snabbt kör iväg.
Jag ångrar att jag inte ringde polisen eller åtminstone tog registreringsnumret på bilen. Inombords är jag så upprörd så jag skakar.
Hur kan man göra så?
en lisa i livet 