Det är inte ofta som vi tar oss tid för en fika tillsammans på jobbet, men det gjorde vi idag. Det blev en ganska stor samling och några från andra bolag som sitter på samma våningsplan såg rätt förvånade ut. Vi brukar aldrig sitta i caféet på vårt våningsplan…och framförallt inte fika.

Ett av samtalsämnena som dök upp var det här med att  vi tidigare firade födelsedagar med lite uppvaktning i form av blomma och fika, något vi inte gör i organiserad form längre eftersom vi blivit så många. Efter lite snack fram och tillbaka började vi prata om att den som fyllde år kanske skulle bjuda på fika – mer som en social grej. Vem stod då på tur att fylla år? Två stycken började snabbt ringa in att någon av dem var på tur. I slutet av november.

Jag är nog allra närmast…

hörde vi från andra sidan bordet. Ögonbryn hissades och man såg att flera undrade hur hon så bestämt kunde veta det.

…jag fyller nämligen år idag!

Alla kom av sig och snabbt hade vi rest oss för att sjunga för henne och utbringa ett fyrfaldigt leve! Ännu roligare var att några av dem som undrat över vad vi firade när vi för en gångs skull fikade hade fått svaret att vi inte firade något. Undra vad det tänkte när de sedan hörde vår sång och alla hurra. Tokigt kul var det!