Det har nu gått fem veckor och jag börjar se ljuset i tunneln efter min hallux valgus operation. Jag har fått lite frågor om den och kommer därför att försöka sammanfatta min bild och upplevelse. Lite som en dokumentation för att också själv komma ihåg hur det hela gick till.

Egentligen började allt när jag tidigt förra hösten tog kontakt med vårdcentralen där jag är listad om att jag hade ont i ”knölen”. Redan för tio år sedan var det en läkare som tyckte att jag nog skulle göra något åt den men eftersom den inte var till något besvär alls så blundade jag lite. Visst, jag googlade lite om hur ett sådant ingrepp skulle gå till och sen blundade jag lite till.

I höstas fanns det liksom inget att ducka för länge. Knölen gjorde ont och periodvis kunde jag inte ens ha täcket liggande på foten under natten utan att det gjorde ont. Att ha på sig skor ska vi inte ens tala om. Vissa dagar var inte roliga. När sedan knä och höft började spöka var beslutet lätt att ta.

Läkaren på vårdcentraler höll med mig om behovet och skickade en remiss och innan kallelse till det besöket kom hade det gått ganska exakt tre månader. Även kirurgen tyckte att det var läge för en operation och han berättade då att den gjordes med lokalbedövning. Där och då hade jag nog kunnat resa mig och gå om han inte hade fortsatt med att förklara varför man gör så och att man givetvis också skulle få lugnande. Dessutom lade han till att om det förelåg särskilda skäl så skulle det gå att bli sövd, även om han inte själv skulle valt det.

En och en halv månad efter besöket hos specialisten var det dags för röntgen och i mitten av mars besök och samtal inför en kommande operation med narkossköterska. Återigen var jag tydlig med att det här med att vara vaken under ingreppet var ganska ångestladdat och återigen blev jag lugnad. Hon var väldigt duktig på att förklara fördelarna med just att vara vaken så till slut hörde jag mig själv säga att det nog skulle gå bra. Bara jag fick så mycket lugnande jag kunde få. Argumentet som avgjorde var nog när hon berättade att lokalbedövningen satt kvar länge efter ingreppet. Sövs man får man ingen bedövning utan enbart smärtstillande tabletter. Bedövningen ger alltså en extremt god effekt under den värsta smärtan direkt efter operationen.

Efter besöket hos narkossköterskan började den riktiga väntan. Väntan på kallelse till operationen. Skulle det bli före sommaren eller först i höst?

Fortsättning följer…

Uppdaterat: Nästa del hittar du här.