Kategori: Hallux valgus

Det har nu nästan gått tre månader sedan operationen och två månader sedan stiftet plockades bort och jag kunde börja använda hela foten igen. Hur har det gått då? Och hur är det nu?

Jo – tack bra. Över förväntan faktiskt. Till och med så bra att jag själv blir förvånad.

Visst, foten är fortfarande svullen och mina fina skor kan jag bara titta på för i dem kommer jag inte med den opererade foten. Några kan jag tränga mig i men särskilt bekvämt är det inte så jag väntar lite till.

Tack vare sjukgymnastikövningarna kom rörligheten tillbaka rätt snabbt om än inte helt och hållet. Största utmaningen har varit att gå ”rätt” med foten. Det gick nämligen väldigt snabbt att lägga sig till men en gångstil som var snällast mot foten och då inte rättast – men det tar sig. Jag kan stå på tå och till och med göra armhävningar på tårna. Det är långt mycket bättre än andra kan som har gjort motsvarande operation. Kanske har jag haft en extra skicklig kirurg, extrem tur, varit duktigt och följt rekommendationer eller så är det en kombination av allt.

Att dansa natten lång funkar men foten trotsar lite och väljer att svullna lite mer, att gå i skor med lite klack funkar också men skönast är fotriktiga sandaler (jag vet – supertråkigt) så jag har tur att det är sommar. Förhoppningsvis har svullnaden lagt sig när det är dags för höstskor.

Det jag är extra glad för är att ärret har blivit så litet och att det inte buktar utåt. Jag tog upp just det med kirurgen samma dag som operationen och vi diskuterade fördelar och nackdelar med var ärret skulle hamna. Jag gick på hans rekommendation och bad honom brodera lite extra fint vilket han uppenbarligen gjorde också.

Nu längtar jag efter att komma i mina träningsskor och kunna börja träna. Bungystavarna får följa med i båten i sommar för springa tycker sjukgymnasten att jag ska vänta med till i höst. Att träna är nog det jag saknar mest just nu.

Summa summarum – so far so good. Till och med bättre än good. Och visst ser foten fin ut?

Jag ringde till kirurgmottagningen i förra veckan. Skulle jag möjligen boka in något återbesök eller så, undrade jag. Det skulle jag inte men för säkerhets skull tittade hon i min journal också. Nejdå, allt hade sett så fint ut när stiftet drogs så nu var det bara för mig att se tiden an och att skynda långsamt. Rehabiliteringen efter en hallux valgusoperation tar ta tid. Det skulle dröja innan jag kunde gå på foten och några riktiga skor var inte att tänka på än på ett tag. Där och då kände jag att jag behövde avbryta henne. Jag menar, jag både går på foten och har skor på den. Skulle jag egentligen inte det? Hon lugnade mig men uttryckte förvåning över att det gått så bra. Sedan avslutade hon med jag skulle vara inställd på bakslag…

Om jag har ont idag? Jo, lite ganska mycket. I och med att jag har kunnat gå så bra och ha skor på mig så har jag inte tänkt på att ta det lugnt. Jag har pinnat på lite som vanligt.

Det får jag sota för nu.

Suck!