Jag ringde till kirurgmottagningen i förra veckan. Skulle jag möjligen boka in något återbesök eller så, undrade jag. Det skulle jag inte men för säkerhets skull tittade hon i min journal också. Nejdå, allt hade sett så fint ut när stiftet drogs så nu var det bara för mig att se tiden an och att skynda långsamt. Rehabiliteringen efter en hallux valgusoperation tar ta tid. Det skulle dröja innan jag kunde gå på foten och några riktiga skor var inte att tänka på än på ett tag. Där och då kände jag att jag behövde avbryta henne. Jag menar, jag både går på foten och har skor på den. Skulle jag egentligen inte det? Hon lugnade mig men uttryckte förvåning över att det gått så bra. Sedan avslutade hon med jag skulle vara inställd på bakslag…

Om jag har ont idag? Jo, lite ganska mycket. I och med att jag har kunnat gå så bra och ha skor på mig så har jag inte tänkt på att ta det lugnt. Jag har pinnat på lite som vanligt.

Det får jag sota för nu.

Suck!