I väntan på en ablation för sitt hjärtfel medicineras yngsta dottern. Medicinerna är beta-receptorblockerande och när hon tar dem får hon inte de hjärtrusningar som hennes hjärtfel innebär. I och med det kan hon också spela handboll något som är en mycket viktig del av hennes liv.

När hon hade hjärtfelet förra gången var det på precis samma sätt. Innan operationen fick hon mediciner. Vi fick byta medicin ganska direkt eftersom hon fick biverkningar av dem men hittade därefter en medicin som fungerade bra. Efter operationen släppte vi allt vad mediciner innebar.

När hjärtfelet kom tillbaka i somras och hon återigen fick medicin var vi noga med att hon inte skulle få Atenolol igen. Istället fick hon Sotalol. Hjärtrusningarna försvann och vi tänkte inte mer på det.

Förrän nu!

I början av veckan trillade poletten ner. Plötsligt kunde jag se de biverkningar hon drabbats av sedan hon börjat medicinera. Sedan igår tar hon den inte längre och imorgon börjar hon istället med Isoptin Retard, den medicin hon bytte till sist också.

Har verkligen dåligt samvete för att jag inte sett/insett biverkningarna tidigare utan bara kopplat ihop det med vanliga tonårsfrågor. Hoppas att medicinerna nu ska fungera och att det snart är dags för själva ablationen. Oavsett så är huvudsaken att hon mår bra!