För ett år sedan flyttade äldsta dottern hemifrån och nu var det så dags för mellandottern. Även om hon inte flyttade lika långt som sin storasyster innebar det inte att det var ett precis lika stort steg för henne. Kanske är det faktiskt något större om man lägger till parametern att hon precis har fyllt 18.

Sedan hon fick besked att hon kommit in på Internationella programmet för politik och ekonomi i Trollhättan har det surfats på blocket och garaget fylldes på med både soffa, köksbord och micro. Förråden  hemma har gåtts igenom och glas, tallrikar och annat smått och gott som inte använts på länge har numera också flyttat hemifrån.

Idag var det så dags! Vid lunchtid hämtade vi släpvagnen för att sedan fylla den. En kompis till mellandottern kom och var med och bar och packade och tre timmar senare var vi på väg till Trollhättans högsta hus. Nästan uppe i himlen ska hon bo så det fick bli massor av vändor med hissen innan allt var inburet. Vi stannade kvar en stund och hjälpte till med lite lampor och gardiner men sedan lämnade vi henne. Det är hon som ska bo där så hur och var allt packas upp är hennes grej 🙂 Vet att hon har sett fram emot detta länge!

Innan vi åkte hemifrån frågade jag henne hur hon kände sig.

Jag vet inte riktigt mamma. Jag har aldrig kännt den här känslan förut…

Det är stort att flytta hemifrån för henne och det är stort för oss att hon flyttar hemifrån men jag vet att hon är flygfärdig och att vingarna kommer att bära och vi finns ju här för henne om  hon skulle råka glömma hur man gör en liten stund. Då kan vi påminna henne!

Det kommer att bli så bra – det vet jag! Även om hon på bilden ser ut att fundera över vad hon gett sig in i.