Idag mastas Aquelina av. Med maken på tjänsteresa är det gode vännen med kompisbåten Alinde som hjälper oss med det, något som jag är oerhört tacksam för.

Vädret kunde inte bli bättre för avmastning. Klart och stilla. Det skulle känts mycket mer nervöst om det hade tokblåst, det är liksom så lätt att förstå vad som skulle hända om masten av någon anledning for rätt ner i båten igen. Vi pratar båt på spett…

Nu kan vi börja nedräkningen tills det är dags att sjösätta igen men innan dess tänker jag njuta av hösten och vintern, gärna havsnära. Vet inte om jag vågar nämna det – men jag hoppas på en lika vit och kall vinter som förra året.