Har idag hälsat på min mormor. Hon var glad som en lärka och lite fnittrig. Det var verkligen roligt att se henne. Och lika glad som hon var när vi kom lika tydlig var hon när hon tyckte att vi skulle gå.

Efter att ha gått ut i köket, gjort sig en kaffe, hällt upp ett litet glas likör och serverat sig ett singoallakex ropar hon ut till oss som sitter kvar väntandes i vardagsrummet:

Ni kan väl släcka lampan över tavlan…

outtalat – …när ni går 🙂

Hon är en härlig människa – min mormor! När jag är 91 vill jag vara som hon.