Tre döttrar har jag och två av dem har redan tagit studenten. Genom åren har det blivit åtskilliga utvecklingssamtal och jag måste nog säga att jag överlag (med något undantag) varit mycket nöjd med hur dessa har genomförts av klassföreståndare och mentorer. De har varit väl förberedda och framförallt på högstadiet har dessa förberedelser varit mycket omfattande. Vi som föräldrar har via Fronter och/eller Unikum fått ta del av skriftliga omdömen med betygsindikationer i god tid före samtalen. Både vi och respektive dotter har också kunnat kommentera dessa skriftligt innan mötena. Helt enligt konstens alla regler.

Igår var det dags igen. Det sista officiella utvecklingssamtalet (det på vårterminen är av valfri karaktär då dottern då mer eller mindre är på väg mot gymnasiet då).

Hur det gick? Kanonbra! Superbra! Strålande! Efter 10 minuter var vi klara och då visste vi också att hon hade sju (7!!) betygshöjningar. Vilken tjej! Jag är en väldigt stolt och imponerad mamma!

Nu är hon inte längre någon liten flicka utan på väg mot vuxenvärlden med stora kliv och blir mer och mer rustad för att klara den! Ändå kommer hon alltid att vara min lilla tjej 🙂