Idag på eftermiddagen fick vi veta att en av valparna i kullen inte fanns bland de andra längre. Stumpan finns nu i hundhimlen och busar säkert för fullt med min morfar. Kan riktigt se hur hon tuggar på hans fingrar och fötter och sedan somnar gott  i hans knä. Precis som hon gjorde hos mig i söndags.

Det innebär också att en av de andra valpköparna har fått det tråkiga beskedet att det inte längre finns någon valp till dem. Jag lider verkligen med dem och kan inte ens tänka mig hur ledsna de är. Jo – lite kanske. Jag blev rätt tagen själv när tårarna började rinna och jag kände att jag var ledsen. Det hade inte slagit mig tidigare att jag redan nu hade fäst mig vid de små liven. Allihop.

På söndag träffa vi dem igen – Nu bara två tikar, Gun och Linda, samt de tre killarna Kalle, Fröding och Anders.

Sov gott lilla Stumpan och tack för i söndags. Vi hade det mysigt då. Morfar Edi tar hand om dig nu. Lova att du tar hand om honom också!