Strax före fem imorse hörde jag tassande steg nerför trappan. Fyrbenta tassande steg… Steg från någon som behövde gå ut.

Så, där stod jag då. Iklädd morgonrock, foppatofflor och täckjacka. Mitt i natten, mitt i alla fyra minusgraderna, och såg på medan fröken gjorde vad hon skulle för att sedan snabbt tassa uppför trappan igen och krypa ner hos lillmatte.

För mig, som hade hunnit vakna till av utevistelsen, tog det en bra stund att somna om igen. Men – det kunde ha varit värre… Det kunde ha ösregnat också…

Det är kul att ha hund…. 🙂 åtminstone allt som oftast.