Det bor en strumptjuv hemma hos oss. En vansinnigt söt strumptjuv.

Sintra är svår på strumporna hemma hos oss. Vi tycker att vi är duktiga på att inte låta strumpor ligga framme men ändå hittar hon dem. Frågan är om det kan vara de där uddastrumporna som försvunnit i tvätten…

Så här går det till: Vi hör redan på hennes steg (trippande) när hon fått tag på en strumpa och skulle vi råka missa det kommer hon ändå att komma fram och visa den för oss för det är det som är sporten för henne. Det och att då och då lyckas gräva ner den i trädgården. Jagar vi henne inte lägger hon ifrån sig strumpan efter en stund men allt som oftast sätter hon sig i trappan. Någon gång kanske hon lär sig att det inte är någon bra idé. Där lyckas vi alltid lura av henne den. Hon kommer inte någonstans när en av oss kommer uppifrån och en nerifrån och då ger hon upp direkt.

Roligt är det dock när Sintra och yngsta dottern lurpassar på varandra vid soffbordet. Höger, vänster, vänster, höger. Då brukar Sintra vinna…