Visst vet jag att det är vi människor som ska lära oss mest på hundkursen men när hund (läs Sintra) inte alls är samarbetsvillig, regnet står som spön i backen och händerna gör ont för att det är så kallt, jag då är det inte sådär jätteroligt. Desto roligare är det när det mesta klaffar. Idag var en sådan dag 🙂

Klockan tio börjar kursen på Orust hundägarförening och det är nu ca åtta hundar i åldrar upp till ca två år. Tre av dessa är Welshar och en är dessutom Sintras bror Rufus. En av fröknarna är också Sintra och Rufus uppfödare så det är nästan lite av en släktträff. Vädret var ok och temperaturen kröp uppåt tio grader.

Tiden flög iväg och övningarna (nästan alla) satt som en smäck. Som vanligt är det bara Sintras eget godis som duger så fröknarna fick snällt be om godis från mig när de skulle belöna Sintra. Deras egen korv dög minsann inte åt vår lilla diva… Men med rätt godis funkar det mesta. Mest störmoment är nog ändå brorsan. De vill ju så gärna leka med varandra och det fick de så klart göra, efter att ”skolan” var slut. Nu är det en trött Sintra som varken är över- eller understimulerad utan som har fått alldeles lagom med stimulans för idag. Åtminstone för en stund.