Under natten vred vinden och det kändes i båten. Just den delen av Marstrands gästhamn där vi låg tenderar att, av någon underlig andledning, bli extra blåsig när det blåser från väst eller syd. Det är ungefär som att det slinker runt ”hörnet”. Dessutom är ön som lägst västerut där så de kanske inte alls är konstigt egentligen.

Efter lite fundering (och när vi såg Sintras öron fladdra i vinden) insåg vi ändå att vi fick äta frukosten inne.

Vi hade egentligen planerat för att vara kvar ganska länge på Marstrand men efter en promenad bland bebyggelsen ändrade vi oss. Det var kallt i sittbrunnen och vädret blev inte riktigt vad som hade utlovats. Riktigt skönt var det bara mellan husen och där kunde vi ju inte hålla till hela dagen. Men nu händer det mycket i naturen och man kan nästan höra knopparna på träder spricka ut.

Jag gillar verkligen att titta på alla gamla hus och miljöer som finns på ön. Man kan nästa ana historiens vingslag. Men nej, vi stötte varken på Lasse-Maja, Tordenskiold eller Dankwardt den här gången heller 🙂

Seglingen hemåt blev fin. Lite mycket läns bara. Men – det kommer fler helger och på onsdag är det söndag så då får det nog bli en tur igen.