Att man alltid ska bli så förvånad. Efter en dag med ösregn och snålblåst från alla håll kändes det mer som att solen aldrig skulle visa sig igen.

Då händer det. Plötsligt spricker det upp. Himlen blir klarblå och solen ler från öra till öra. Nej – solen ler inte men jag kommer på mig själv med att le löjligt med jag tar den åttiotolfte bilden på en solnedgång. Men – jag kan bara inte låta bli. Att föreviga den. Solen.

Åh vad jag gillar solen!

Snart är det dags för fotoredigeringskurs. Sen ska jag hem och leka med Lightroom 5. Massor.