Dagarna går och börjar att anta den invanda vardagslunken. Ja med en liten tråkig twist förstås. Begravningar hör inte till det roligaste men samtidigt är det ett viktigt avslut och det kommer att bli fint, det vet jag. I samband med begravningen kommer huset att fyllas med familj igen och det är ju en uppsida så klart.

Nästa vecka hoppas jag att det mesta ska återgå till det lite mer normala och att jag även ska komma igång med träningen igen. Den kom liksom av sig.

En dag i taget. Det är så det är.