Det är damm överallt. Det är rörigt överallt. Det är två veckor kvar. 

En lördag hemma i kaoset kändes inte lockande så istället tackade vi ja till inbjudningar och lämnade hemmet direkt efter frukost. Norrut körde vi. Först till Fitterbittan och sedan till svärfar. 

På vägen passade vi på att köpa målarfärg till köket och kanske råkade det även lite hastigt bli en lampa att hänga över köksön. 

  
Sen körde vi till Torpet mitt ute i ingenstans där vägen tar slut och lät hundarna lära känna varandra. Det gick bra. Mer än bra och de lekte en bra stund innan vi gick inomhus. 

   
   
Jo, Philip var rätt säker på att det fanns ekorrar där också. 

  
Inte en enda såg jag, däremot fanns det andra spännande ”djur”.  

  
På väg in genom ytterdörren hälsade Philip, nos mot nos, på husets katt och så var det bra med det. Mycket konstigt tyckte jag eftersom det är ett helt annat liv på honom i vårt område. Kattjägare är vad han är så att bara hälsa och sedan släppa var mycket underligt. En halvtimme senare var ordningen återställd och Philip klättrade på allt han hittade för att komma upp till katten som låg på översta hyllan i klätterställningen. 

Sen pratades det kameror, tomtelögner, grå färg och traktorer (Minst om traktorer faktiskt) innan vi åkte vidare. 

Hem kom vi inte förrän sent och vi har nu alla kraschat i soffan. En tredjedel av tiden med köksksos är över och somliga av oss firar med popcorn och andra med en kudde under huvudet.