Nu vet vi mer om honom

Idag är det ett år sedan. Ett år sedan vi träffade vår Philip första gången. Han som har en så självklar plats hos oss. Tänk att det kunde bli så bra.

I början var han en riktigt artig gäst. Drog inte i kopplet alls och verkade lyssna på allt vi sade. Lite reserverad var han allt men aldrig så att han gick undan. Istället såg man att han iakttog och tog in. Det var helt klart mycket nytt för honom.

Yrvädret Gnista älskade honom villkorslöst från första stund och det trots att han mullrade på henne och tydligt sade ifrån när han inte ville vara med. Och hans mat var hans mat – nåde om hon kom nära den. Likaså om hon lade sig för nära honom eller kom nära när han hade fått ett tuggben eller liknande.

Så sakteliga tog han sin plats och började visa vem han var på riktigt.

Vi vet nu att han inte är den som kryper upp i soffan och gosar men älskar att bli gosad med.

Vi vet att han älskar att vara utomhus och kan konsten att bli till en vattenpöl om han inte vill komma in eller att vi ska hämta honom. Liggandes på rygg förstås för kanske att den som kommer skulle kunna tänka sig att klia lite på magen när man ändå är där…

Vi vet att han hälsar genom att hämta och ge något. En sko, en leksak…

Vi vet att han inte bryr sig så mycket om fåglar men katter och ekorrar är högvilt. Då både sjunger och dansar han som en tok.

Vi vet att han älskar korv och ost och lax och broccoli och chips och ja, det mesta faktiskt men nästan mest broccoli, om den är kokt.

Vi vet att han inte gillar när det blåser. Då vandrar han omkring och kan till och med gömma sig under någon säng.

Vi vet att han älskar yrvädret Gnista och blir jätteglad när hon kommer.

Vi vet att han mullrar när han är glad, när han leker, när han vill vara själv. Muller är hans språk.

Vi vet att han berättar att han inte är farlig genom att rumptacklas.

Vi vet att han har en matklocka och får han inte mat på bestämda tider kommer han och berättar att det är dags.

Vi vet att han emellanåt tycker att vi går och lägger oss lite för sent och då försöker hämta oss.

Vi vet att han älskar att morgonmysa i sängen.

Vi vet att han ogillar dammsugaren och då gärna kryper in under en säng. Oftast under sängen som han kan tag sig fram från igen men ibland behöver han hjälp.

Vi vet att han har räknat in alla våra vänner i sin flock.

Vi vet att han älskar oss och vi vet att han vet att vi älskar honom.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s