Vilken dag vi haft. En helt ljuvlig dag. Härlig på alla sätt och också händelserik.

Vi hade hoppats på fin segling men vinden dog. Istället passade vi på att njuta av det fina vädret.

På väg mot Gullholmen passerade vi Mollösund. Vi har gått där massor av gånger men varje gång slås jag av hur vackert jag tycker att det är.

Flera gånger velade vi över om vi skulle fortsätta till Gullholmen eller välja naturhamn men det var så länge sedan vi var där så vi fortsatte. Vi har inte ångrat oss om man säger så.

Vi brukar försöka gynna de lokala handlarna när vi är ute med båten och så gjorde vi även idag. Tempo på Gullholmen hade öppet och vi bunkrade massor och vi handlade även hos den lokale fiskhandlaren. En god röra men även lax och havskatt till kvällens fiskgryta.

Efter lunch slappade vi i sittbrunnen tills vi såg hur dimman rullade in på Islandsberg. Vi skyndade oss att sätta upp sittbrunnstältet men dimman löstes upp igen.

Det fick bli en promenad. Och på den promenaden stötte vi på Torbjörn. Torbjörn brinner för Naturmuseét och tog med oss dit trots att det inte var öppet. Jag blir så otroligt imponerad över personer med passion och Torbjörn brinner verkligen för museét. En lång stund senare och med nyvunnen kunskap kunde vi fortsätta vår promenad.

Det är vackert på Gullholmen.

Innan vi gick tillbaka till båten stannade vi till på det trevliga Hamncaféet. Ett glas vin på uteserveringen satt inte helt fel.

Vi fick en fin kväll och jag hann till och med (knappt) upp till lotsutkiken för en fantastisk solnedgång. Och däruppe blev jag återigen påmind om hur liten världen är.

Jag var inte ensam där och kom att prata med de andra som var där. Det visade sig att han hade anknytning till Volvo i Brasilien och vi kunde hitta flera gemensamma namn/känningar. Det sträckte sig till och med ända till Angola.

Lustigt det där. Tänk att det skulle komma upp när jag pratade med någon vid en lotsutkik.

Nu har jag landat i soffan framför A handmaid’s tale. Den här helgen har verkligen börjat på bästa sätt.