sedan den 16 sept känns det som att allt jag gör är vänta.
det började med väntan att få veta vad som hänt, övergick till väntan på att maken skulle komma och sedan vidare till att flygas hem till Sverige. Väl i Sverige blev det väntan på at få komma till Högsbo neurorehab och nu väntan på att få komma hem. under tiden tränar jag hår t och sliter mitt allra bästa. det ger inte en dag utan att jag gråter en skvätt men jag krigar på. helgerna tillbringar jag hemma och framöver kommer jag även sova hemma en natt i vevkan först försöka bryta upp tiden i lite kortare block och då också minska hemlängtan lite till. fina vänner kommer på besök och har ofta mat med sig. har ledsnat rätt hårt på sjukhusmat, så det är välkommet
en lisa i livet 
Hej.
Hoppas allt är bra med dig , och att du tränar på för det gör jag.
Har skaffat både gym kort o bad kort.
Men det känns konstigt att hålla på med 1 kg vikt , kändes naturligare i Högsbo.
Men jag tog 218 kg i ben press ,maskinen gick inte att höja mer , det var kul.
Det fick man definitivt inte göra i Högsbo .
Att bada och simma , kändes fantastiskt , kände mig som vem som helst.
Studsar fortfarande mellan hopp o förtvivlan ,men det lär det nog göra en lång stund, det tillhör det är bara att ge efter.
Ge efter är inte riktigt min stil , men vad gör man när huvudet trollar med en.
Jag såg att dom satt upp mitt tack till personalen speciellt till Susanne på fysen och Siv på Arbetsterapin eftersom jag jobbade så nära dom varje veckodag i två månaders tid. Den sitter på tavlan som sitter vid köket i en plast ficka om du vill läsa . På tal om läsa så håller jag på med en bok om denna tiden både personliga grejer och om Stroken.
Jag läste idag om att det skall hållas världens största konferans med över 4000 deltagare från hela världen om det senaste inom forskningen om stroke, här i Göteborg i maj 15-18 / 5 2019.
Jag skall definitivt gå på den på ett eller annat sätt , och det roliga var att deltagarna fick möjlighet att ställa upp i GV
Vill du vara vänlig och hälsa Berth och dom andra om du kan o vill.
Hope gives Faith but it NOT easy.
Ha det så bra så hörs vi.
GillaGilla