Den eviga kampen mot ogräset

Det är verkligen en evig kamp vi för mot ogräset. För hur mycket man än rensar så kommer det tillbaka. Visst, man kan använda olika medel och till och med täcka allt med täckbark men inget har effekt.

Varje vår är det samma sak, jag borde, jag kanske skulle, jag måsta, OK – JA SKA…. Rensa rabatterna alltså. Jag är en mästare på att skjuta upp det och sticker hellre ut med båten eller, ja nästan vad som  helst. Kanske var det det som gjorde att jag i år insåg att det var dags för en lite mer noggran rensning. Ogräset hade liksom börjat ta över.

Något jag blev helt facsinerad över och som jag måste kolla upp är att ogräs är kameleont. Vad jag menar är att ogräset liknar de växter som finns i närheten. Låter logiskt att det skulle kunna vara så. Någon som vet?

Spirean fick jag slåss med rejält. Vi pratar meterlånga rötter med början till nya buskar. Vissa av dessa fick jag ta hjälp av maken för att ta bort så hårt satt de. Men vad fint det blev när det var klart. Ja – helt klart är det kanske inte. Jag har säkert missat en hel del – men det blev en enorm skillnad… Lite täckbark på bara så 🙂

Bilderna visar bara halva rabatten som jag slet med idag… Men visst syns det skillnad?

Dagens plan sprack men det blev bra ändå

Ja inte helt då men efter att maken och jag har jobbat i trädgården sedan halv elva i förmiddags har jag ingen ork att springa idag. Det fanns inte heller tid till någon paus med en god bok.

Men – jag och maken känner oss superduktiga och nöjda ändå 🙂

  • Trädgårdsarbete
  • Tvätt av altan och altanmöbler
  • Plantera nya buskar på framsidan (besök på handelsträdgård ingår)
  • Fika på altanen (hm… i regnet?)
  • Joggingtur – 4 km
  • Förhoppningsvis en eller annan paus med en god bok

Som belöning tog jag faktiskt in de vackra tulpanerna som växer i ett undanskymt hörn av trädgården och inte gör någon särskilt lycklig där de står. Nu kommer i alla fall jag att vara lycklig av att se dem.