Snabbt tillbaka till verkligheten

Makens och min resa till Aten var verkligen så underbar som jag hade hoppats att den skulle vara även om det nu känns lite overkligt att vi varit iväg. Man kommer rätt snabbt in i ekorrhjulet igen när man väl är hemma.

Framför oss hägrar nu äldsta dotterns student. Först är det studentbalen om två veckor. Den är på Societetshuset på Marstrand och det troliga är att vår båt blir logi för fem tjejer och deras balklänninger. Underkjolarna får vi i värsta fall hissa upp i masten, de lär ju ta enorm plats inne annars. Dotterns klänning som sys av vår stalker och granne är snart klar. Att jag kallar henne stalker beror på att hon de senaste månaderna ständigt haft koll på när vi, och framförallt då dottern, varit hemma så att hon kunnat komma över för mätningar, provningar och annat som hör en balklänning till. Idag ska hon exempelvis låna vårt köksbord för de sista detaljerna.

Den 5:e juni är det sedan dags för själva studenten med allt vad det innebär. Troligen förstår vi inte vidden av det hela förrän lite närmare inpå. Frågan är bara hur man får reda på hur många det kommer att bli som kommer. Dags att ta ett lite större grepp och få koll på läget kanske?

Mellan balen och studenten har jag en tjejsegling inplanerad och den ser jag fram emot otroligt mycket. Det blir första gången som jag själv tar ut båten (utan maken med ombord) och det är klart att det är lite nervöst. Skulle vädret bli riktigt kasst har vi dock en reservplan. Stenungsbaden och deras nyöppnade spa-anläggning! Vi lär nog kunna få en trevlig tjejhelg oavsett väder.

Så – nu blir det till att ta en dag i taget och när det är som mest intensivt plocka fram bilderna och minnena från makens och min Greklandsresa.

Otroligt snopet!

Varje dag har vi sett Akropolis från hotellet. Varje dag har varit en dag närmare dagen vi skulle ta oss dit. Igår var den dagen… Trots att både vi och hotellet kollat var det STÄNGT! Vi kom alltså inte längre än till grinden. Så nära men ändå så långt bort. Kolonnerna ser numera ut att peka finger åt oss, eller så är det fingret i spelet för att vi måste komma tillbaka.

Dags att säga på återseende


När vi vaknade i morse hade vi siktet inställt på Akropolis. Vi har varit har i snart en vecka och fortfarande inte varit där. Återigen hade vi svårt att välja. Tanken var ju Akropolis idag och Egina imorgon. Som tur var kollade vi tidtabellerna först. 1a maj är uppenbarligen helgdag även här och det fanns inga dagsturer. Det fick alltså bli Egina redan idag och Akropolis imorgon. Vid 13-tiden var vi där. Ön är en stor kontrast till Hydra men mycket mysig. Den största delen av dagen tillbringade vi på en strand med medhavd matsäck. Men vi hann även njuta av livet i hamnen. Ytterligare en underbar dag går mot sitt slut och solen sänker sig i havet. Jag blir mer och mer säker på att jag vill återvände och tillbringa mer tid med att utforska de grekiska öarna ordentligt.

Jag njuter i fulla drag!

När vi kom till Hydra var vädret sådär. Sol och varmt varvat med en kall vind som blev ännu kallare när solen gick i moln. Men här är vackert och det händer grejer hela tiden. Båtar kommer och går och åsnor och båttaxi får ständigt nya passagerare.
Vi var lite i valet och kvalet om vi skulle åka tillbaka med en tidigare båt men ville inte fatta beslut på tom mage. En lunch och en flaska vin senare hade det klarnat upp och mojnat och vi beslutade oss för att vara kvar. Nu ligger vi alldeles vid vattnet och solar och bara har det underbart.
Båten hem går först 20.25!