Kategori: en lisa i livet

En av döttrarna sliter sitt hår. Det har blivit dags att lämna in ett grupparbete och redovisa detta. Givetvis ska det betygssättas. Men hur kan det gå rätt till undrar jag? Hon är helt beroende av att de övriga i gruppen drar sitt strå till stacken arbetsmässigt men även kompetensmässigt. Som jag ser det kan en lite svagare elev drar nytta av en starkare elev i gruppen medan en starkare elev dras ner av svagare gruppmedlemmar. Ska det verkligen få vara så?

Jag kan förstå och uppskatta nyttan med grupparbeten om syftet är att lära sig samarbeta och om alla i gruppen är på samma nivå. Men när man dessutom ska bli betygssatt då undrar jag lite om det verkligen kan bli bra.

Det finns människor som alltid tycker att andras idéer är dåliga utan att ha ett bättre förslag själva. Varför är det så? Är det för att det är lättare att hitta det negativa istället för att se det positiva i saker och ting? Oavsett måste det vara otroligt jobbigt och energikrävande. Kanske är det samma personer som ser glaset som halvtomt istället för halvfullt eller känner att halva livet är över och det bara är resten kvar… Vad har man då att se fram emot.

När det gäller förslag som andra kommer med tror jag att det är lättare att kritisera eller ha negativa åsikter om man själv inte har ett bättre förslag. Det blir ett slags försvar. Men jag lovar – alla är mer öppna för att ändra en åsikt eller ett förslag om man samtidigt får ett motförslag, istället för att bara få höra hur dåligt förslaget/idén/åsikten är.  Det går de flest i eget försvar på istället. Har jag fel?

Om du tycker annorlunda än någon annan, säg det, men missa inte att tala om vad du tycker är en bättre idé istället, inte bara att du inte håller med.

När jag vaknade imorse sken solen från en klarblå himmel. Det var vår ute – eller snarare sommar. Jag riktigt kände värmen från solen och låg och lyssnade på fåglarna och dröjde mig kvar i sängen en liten stund.  Jag minns att jag hann tänka på att vi låg förtöjda i en naturhamn. Sen slog jag upp ögonen.

Ljuset och fågelkvittret kom från min Wakeup-light – och det var inte alls sommar ute! När jag drog upp persiennerna var det stabilt grått och kallt och inte soligt och vackert som var det jag hade sett framför mig.

Men känslan dröjer sig faktiskt fortfarande kvar och jag hoppas att den räcker hela dagen.

Redan i slutet av december börjar de dyka upp i affärerna. Semlorna. Egentligen är det ju först på fettisdagen som startskottet går och från och med då kan man äta en semla varje tisdag fram till påsk.

Jag har ett svagt minne från när jag var liten att det faktiskt bara var på tisdagar man kunde köpa semlor – men jag kan minnas fel.

Något jag kommer ihåg är de semlor som mamma bakade när vi bodde i Sydamerika. Släta bullar som hon fyllde med en egen mandelmassa (mandel, socker och grädde) och vispad grädde. Det var inte lika stora som köpesemlor, mandelmassan smakade inte likadant och grädden var inte lika fluffig – men vad goda de var! Och storleken var egentligen alldeles lagom kan jag tycka idag.

Tillbaka till nu – det lutar nog åt att det bli två semlor idag. En på jobbet och en hemma. Har till och med kommit ihåg att beställa semlorna jag ska ha med mig hem. Jag glömmer aldrig (kanske beroende på döttrarnas pikningar) den gången som jag med ljus och lykta försökte hitta fem semlor efter jobbet. Nej – nu är det beställda och hämtas upp efter att jag slutat idag.

Tur att jag ska träna ikväll – och jag lär ju inte behöva någon middag. Inte efter två semlor.