Mina omgjorda ringar blev klara igår och när jag hämtade dem kände jag mig som ett fån. Förutom att jag hade mardrömmar om dem i natt (butiken hade flyttat, en ring var klar men i roséguld och den andra skulle ”strax” bli klar) var jag extremt förväntansfull. Och plötsligt stod den där, på disken. Asken. Asken som skulle innehålla mina omgjorda vigselringar. Förutom mina gamla ringar har jag lagt till lite som legat i byrålådor hemma. Uddaörhängen och trasiga kedjor gör sig helt klart bättre på mitt finger än liggande i gömslen.

Erica öppnade asken och jag höll andan. Tänk om jag inte skulle gilla dem? Tänk om jag skulle ångra mig? Nu i efterhand fattar jag inte vad jag oroade mig för. Resultatet överträffade mina förväntningar och jag blev till och med tårögd. Ringarna, så enkla, stilrena och snygga och alla stenar, som var och en har en speciell betydelse för mig, har strösslats i vigselringen. Nu sitter de på plats på mitt ringfinger igen och jag kommer aldrig ta av mig dem igen.

Hur mina gamla ringar såg ut? Ringen jag har på långfingret är en del av de nya också.

Innan jag gick var jag bara tvungen att krama Erica (butikschefen). Nordstans Guld har fått en ny stamkund. Dit och ingen annanstans kommer jag att gå framöver. Kvar från ringarna jag lämnade in finns bl a fem blå, ovala safirer. De kommer troligen att hamna i en egen ring vad det lider. Först måste jag bara klura lite på hur den ska se ut. Idéer någon?