Kategori: en lisa i livet

Grannen M ska hjälpa äldsta dottern att sy en balklänning till studentbalen. M är dessutom lillkillen V’s mamma. Hon kom över ikväll och tog lite mått och pratade med min dotter om hur och tyg och så. Bland annat pratade de om ifall hon skulle ha en underkjol eller inte – och det ska hon nog – men ingen stor…

När M skulle gå hem igen fick hon syn på en golvlampa i hallen och sa’

Den skulle man ju kunna ha som underkjol

Hm – lampa som underkjol på en studentbal? Nej du M – det skulle jag nog inte satsa på…

Nu har jag en ny layout på min blogg 🙂 Den här tycker jag mycket mer om än den förra.

Vad tycker du?

Har precis jobbat färdigt och ser nu fram emot makens goda köttfärssås, med parmesan, och ett glas gott rött vin till – eller två…

Jag ska ju vara ledig imorgon.

Idag hade jag några ärenden att uträtta på lunchen. Bland annat skulle jag posta kläderna jag köpte till min guddotter i söndags. Posta paket gör man på Ica Kvantum så dit tog jag mig och fick iväg det stora gröna kuvertet.

Eftersom jag även behövde handla något att äta gick jag in på ICA och hittade färdigpackad grekisk sallad… Hm jag ångrar mig stort. Vad tänkte jag med? Färdigpackad sallad? Aldrig mer att jag köper det. Blöta grönsaker, hårda oliver och torr fetaost.

Ikväll blir det gott med middag – efter träningen!

Jag har precis kommit hem från firandet av min mormors 90-årsdag – och jag är otroligt ödmjuk. Ödmjuk inför vad den egna livsviljan kan åstadkomma…

För ganske exakt ett år sedan hade vi i det närmaste räknat ut henne. Hon bara låg i sin säng, som en skugga av sitt forna jag. Visserligen var hon fortfarande mån om att håret skulle vara kammat, att hon skulle dofta gott och att smörja in ansiktet varje dag, men hon ville inte leva. Hon åt ytterst lite och behövde hjälp med allt.

Sen hände något.

Idag satt vi tillsammans med henne på en restaurang. Hon satt vid huvudändan och strålade. Det var så underbart att se henne och hon var så fin i sina röda kläder. Vi skålade i champagne, för det första 90-åren, och åt sedan en god middag tillsammans och hon berättade om gåträningen hon nu gör. Igår hade hon gått 8 varv – och samtidigt som hon sade det strålade hennes ögon av stolthet och kämparglöd. Det är så uppebart att hon inte är färdig med livet än. Och det är jag så oerhört glad för.

Mormor – jag älskar dig!