En fredag i november när det kommer familj resande från olika håll. En fredag i november med lasagne gjord med aubergine, fetaost och chêvre. En fredag med många skratt och mycket disk. En fredag med bärpaj till efterrätt.
En fredag i mitt tycke.
Kategori: Familj och vänner
Med ett stopp på vägen
På väg från Linköping till Landvetter för att lämna av syster och systerdottern innan vi åkte vidare hem bjöd mormor på middag på Kinesen i Ulricehamn. Äter man ute i Ulricehamn är det just till kinesen man går så det föll sig väldigt naturligt. Att mormor dessutom älskar maten där och i det närmaste är stamkund där gör det ju bara ännu mer naturligt 🙂
Vi parkerade bilen där hon bor och promenerade sedan gågatan dit. Det var rätt skönt att röra sig efter fler timmar i bilen.
Stackars maken (eller inte). Ensam kille bland fem tjejer (!) men han verkade inte klaga… och det blev ett roligt stopp med många skratt och vilda planer för en framtida 100-årsfest med fyrverkerier och annat roligt.
Landvetter blev nästa stopp och det är klart att jag kramade om syster och systerdotter lite extra. Det dröjer ju ett litet tag tills vi ses igen nu och däremellan kommer både jul och nyår, men det är klart… så fort som tiden går just nu så dröjer det säkert inte riktigt så länge som jag tror.
Tills dess, eller åtminstone ett tag, kommer jag att ha den här intensiva, roliga, familjefyllda helgen tätt i minnet och väldigt nära hjärtat!
Hur mysigt som helst
Visst låg jag och drog mig lite extra länge i morse, men det var fullt medvetet. Jag hoppades nämligen att syskondöttrarna skulle komma och mysa med mig – det lönade sig. Mys blev det, åtminstone den lilla stund som de tyckte var lagom länge. Vilken lycka för mig!
Vädret såg ut att bli bra så vi klädde på oss och gick ut en stund men under tiden alla klädde på sig hann det mulna på. Nu spelade det ingen större roll. Det cyklades, balanserades, klättrades och lektes på dagis lekplats tills alla var alldeles rosiga om kinderna ändå. Barn med rosor på kinderna är bara så söta och just dessa tjejer når nästan upp i samma söthetsgrad som mina döttrar… När vi sedan kom in igen hanns det med en saga innan lunchen.
Efter lunchen var det mycket prinsess-snack bland kusinerna och en av namnen som dök i samtalet var Belle från Skönheten och Odjuret. Plötsligt slog det mig att att mellandottern hade spelat just Belle i en föreställning under gymnasietiden och att det fanns några klipp från det på youtube. Sagt och gjort plockade lillebror fram det på tv’n och tre tjejer satt trollbundna och tittade. Igen, och igen, och igen. Det skulle vara spännande att få höra samtal på dagis eller i skolan när teerna berättar att det är deras kusin som är Belle… Eller var det bara på låtsas?
Nu styr vi västerut igen och har ett par stopp på vägen innan vi är hemma igen. Vi får se vem som kommer hem först, vi eller yngsta dottern som spelar match med damlaget idag?!
Äkta glädje
Vilket välkomnande vi fick när vi kom fram till födelsedagsbarnet! Hon stod i dörren och väntade och hade nog sett fram emot att ses lika mycket som vi hade.
Det blev kakor och det blev paket och självklart även tårta. Vem har hört talas om ett födelsedagskalas UTAN tårta? Ingen här i alla fall!
Här har interagerats mellan generationerna. Allt från ljudmaskiner till iPads och för att toppa det hela blev det ett FaceTime-samtal från de tre kusinerna här till kusinen i Trollhättan… Det är rätt häftigt att se hur självklar den tekniken är för en 2 1/2-åring! 🙂
En fantastiskt god middag senare är det nu läggdags för kusinerna här och vi som inte har några små med oss passar på att kolla läget på nätet. Allt från hur det går i Volvo Ocean Race till Facebook till mail till nyheter. Snart sänker sig lugnet och det blir vuxentid. Det känns väldigt lyxigt att ha två av mina syskon här hos mig. Mamma, svägerskan och maken på det gör kvällen till en riktig höjdare!
På turné i en S60
Efter en god natts sömn och en stadig frukost packade vi in oss i bilen med siktet inställt på Linköping. En resa på ca 35 mil. Redan efter Landvetter blev vi fördröjda då två älgar hade förirrat sig ut på motorvägen och jägare var på plats för att antingen skjuta dem (?) eller på något sätt få dem att ta sig över viltstängslet till ”skogen” igen. Som tur var blev väntan inte lång och inte heller verkade de ha skjutits.
En resa på trettiofem mil är både lång och långtråkig för en femåringen (om två veckor) så då är det ju perfekt att passa på att vila lite och ladda inför massor av bus med kusinerna när vi kommer fram.
…och moster har inget emot att låna ut sin axel och mysa lite….
en lisa i livet 