Ibland vet man varken ut eller in

Vid ett tillfälle idag kände jag mig precis som fågeln på bilden och jag visste inte hur jag skulle agera. Oavsett hur jag hade gjort hade det upplevts som att jag gått i försvar och det ville jag inte. För jag hade bara agerat utifrån instruktioner.

Då klev en kollega till mig in i diskussionen och ställde sig på min sida och det räddade upp situationen. Men tänk om jag gått i svaromål…det hade inte varit bra. Det kanske alltid är bättre att avvakta i ett sådant läge – kanske dyker det upp en lösning. Och hade det inte gjort det hade jag i alla fall lugnat ner mig och agerat utan att bland in känslor.

Ibland är en genväg en bra väg = min väg

Idag var det styrlesemöte på jobbet och för första gången skulle jag vara med. Visst var det en anspänning men inte så att jag var nervös. Det jag skulle prata om kunde jag och jag visste ju också att det jag skulle berätta om hade påverkat koncernen positivt – men ändå – Jag ville ju att styrelsen skulle få ett gott första intryck av mig…och det tror jag att de fick. En kul grej var när jag hälsade på styrelsens ordförande för första gången och han ger mig en kram. Det tyckte jag var kul!

Sen var det ju det här med att det skulle ätas middag hemma idag också. Med maken i England, mellandottern kvar i skolan och äldsta dottern i kyrkan var det bara jag och yngsta dottern som skulle äta. Fantasin tröt – kanske passade hjärnan på att vila lite, vad vet jag? Det blev hämtmat på Burger King (till yngsta dotterns förtjusning)! Och ja, det var väl ok – men jag måste erkänna att det inte var sådär jättegott. Men men. Imorgon blir det tillbaka till GI igen. Och idag slapp jag disken.

Mera balans

Pratade med en kollega på jobbet om det här med balans. E menade att man kan skapa sig balans i tillvaron även när man jobbar mycket och länge. Då kan man lägga till mer träning också – så att balansen hålls.

Enligt det har jag haft mycket balans idag. Mycket jobb och extra träning (eftersom jag hoppade in för en annan ledare som fick förhinder idag).

Hm – undra om det verkligen stämmer. Jag hade behövt få in mer familj också men dygnet har bara 24 timmar och jag måste sova några timmar. Kanske kan man slå ut det på en vecka…?

Morgonstund har guld i mun’

Äldsta dottern ska åka till Ulricehanmn idag. Hon håller på med ett projektarbete om Sudettyskarna under andra världskriget. Min mormor, hennes mormorsmor, är sudettyska och har massor att berätta. Under jullovet hälsade S på henne och intervjuade henne men nu har hon ringt och berättat att hon kommit på mer saker hon vill berätta. Så redan kl 9 sätter sig S på en buss för att komma hem vid 9-tiden ikväll. Det är ett viktigt historiskt arbete hon gör,S. Inte bara för skolan – utan faktiskt även för vår familj.

Själv sitter jag och skriver på ett underlag till styrelsemötet på onsdag. Det är rätt häftigt när det man inser att det man jobbat med under ett år har kunnat leda till en sån oerhörd effekt. Både på människor och ekonomiskt för företaget.

Och – efter lunch gäller det. Jag ska köra igenom mitt nya Friskispass i lokalen. Flera jag känner har lovat komma och agera motionärer. Vi får se hur det går.