Nu är hon avklädd

Vilket väder det är! Helt fantastiskt! Jag har nya fräknar på näsan och batteriet känns nästan fulladdat. 🙂 Vill ha lite till bara…

När när vädret var så idealiskt passade vi på att rulla ut seglena och torka dem för att sedan ta av dem. Till veckan väntar avmastning och ska man nu ändå ta av dem kan man definitivt inte göra det i bättre väder. Varför vänta på duggregn och snålblåst?

Nu ligger Aquelinas segel i sina säckar i förpiken så det får bli maskingång hem imorgon tyvärr.

Vi packar nu väskan och går bort till Ökrogen. Där ska vi basta och mysa innan vi ska äta. Underbart är det. Härligt underbart!

Biståndsarbete

Öppet varje lördag från 17

Så stod det på en lapp utanför Dyrö Krog och självklart bestämde vi oss för ett besök där. Visserligen inte för att äta men ett glas vin eller en öl kunde vi lätt handla…

Det känns lite extra viktigt att sponsra ställen som dessa. Ställen som inte har en strid ström med gäster året runt och som faktiskt kämpar lite i uppförsbacke. Som ikväll – det var vi och ett par till där. Ingen lönsamhet där inte… Men ändå ett mycket trevligt bemötande. Hoppas de överlever. Vi har redan börjat planera för att åka dit på julbord 🙂 Någon som hänger på?

Våga vägra vintersäsong

Samtidigt som flera av våra vänner tar upp sina båtar för vinterförvaring njuter vi av en båthelg och hoppas på ytterligare en nästa helg.

Efter en sen frukost valde vi idag att promenera Dyröleden. En fantastisk led som skapats av eldsjälar. Trappor och räcken har byggts så att man så havsnära som möjligt ska kunna ta sig den ca fem km långa vägen runt ön. Leden går över stock och sten och högt som lågt. Naturen är helt olika beroende på vilket väderstreck av ön man är i och jag kan inte låta bli att återigen förundras över hur fantastiskt Sverige är. Vilken energiinjektion!

Jag njuter i fulla drag!

Fyra båtar i hamnen

Det var en lite konstig känsla när jag körde till båten efter jobbet idag. Det var grått, det var kallt och det är den 1 oktober. Jag stuvade in maten i kylen och preppade för avfärd.

Ungefär samtidigt som kompisbåten Alinde gav sig av dök maken upp. Det måste ha sett rätt roligt ut när vi lade loss, han fortfarande i kostym – på fördäck… Fniss!

Vi styrde mot Stora Dyrön och kryssade mellan alla hummertineflöten. Lite trixigt blev det på slutet när solen hade gått ner och mörkret lade sig. Som tur var klarade vi oss ifrån närkontakt.

Väl framme på i norra hamnen kunde vi konstatera att vi var en av fyra båtar i hamnen. Det är verkligen stor skillnad mot sommarens trängsel och en välkommen kontrast.

Nu har vi både hunnit äta (pyttipanna är underskattat) och umgås med våra vänner i Alinde innan det nu blivit dags att krypa till kojs. Det intressanta är att det känns som igår vi sov här senast och inte sju veckor sedan.

Natt natt!