Vi sov länge och lämnade sedan Åstol för att gå till hemmahamnen. De här sista dagarna blev en kanonavslutning på fem veckor till sjöss. Innan vi styrde hemåt passade vi dock på att tanka på Stansvik.
Nu har vi tömt kylen och låst om oss. Skafferiet och garderoberna är dock fortfarande inte tömda. Det kommer ju bli en lång och fin eftersäsong 🙂
Vilken avslutning på dagen vi fick. En dag som för övrigt blev väldigt lång. Först bubbel med tilltugg i sittbrunnen:
Därefter rökta räkor och fisksoppa på Åstols Rökeri:
Och sedan som avslutning en underbar kvällshimmel. Jag säger att vi hade en perfekt sista dag på semestern. Någon som säger emot? 🙂
Väderprognosen lovade DMI-blått (turkost = 5-8 m/s) sol och ca 20 grader. Verkligheten blev som så ofta en annan.
Söderut ligger det mörka moln som suger mycket vind från norr. 8-10 m/s har det blivit istället. Ändå gör det inget. Vi ligger kvar och har precis haft lunchgäst ombord. Solen skiner och vi har lä i sittbrunnen och dessutom inga måsten. Istället fortsätter vi att bara vara.
Vi tog en lååång frukost och kunde sitta i sittbrunnen trots kall nordanvind. För en gångs skull ligger vi vindrätt och har lä här. Om en stund får vi lunchsällskap och sedan får vi se vad vi hittar på. Kanske testar vi Lilla Brattön. Men tills dess slappar vi i sittbrunnen och har det bra.
Igår kom vi hem. Vi lämnade Långöviken vid halvtiotiden och lade till i Almösund vid halv sju. Det blev motorgång största delen av vägen eftersom det givetvis blåste både rakt framifrån och lite väl mycket för att kryssa i. Det kändes att det nu blåste lite svalare och vårt beslut att ta oss hemöver är med facit i hand helt rätt. Det blåser ännu mer idag och ska så fortsätta även imorgon.
Även om det blåste så var det i alla fall fint väder. Sotenkanalen var även denna gång tom på båt och när vi sedan valde att gå Strömmarna från Fiskebäckskil till Gullholmen märkte vi att fler, som vi, valde den vägen för att slippa allt för mycket ”stök”. Vi kunde lugnt laga mat och äta den i ”sjölä”.
Först när vi kom till Stigfjorden rullade vi ut genuan och länsade in mot Skåpesund.
Nu har vi sovit hemma en natt (i gungande sängar 🙂 ) och laddar för att komma ut igen i slutet på veckan. Men – de fyra veckor vi varit ute har känts som minst fem… Konstigt men det måste ha varit något med det totala avsaknandet av tempo. Vi har tagit det hur lugnt som helst ju.
en lisa i livet 