Du med, och jag med (vi med)

Så har då även vår familj utökats med en iPad. Att det skulle vara så nära förestående visste jag inte och kanske inte heller maken men när rätt erbjudande dyker upp är du ju lämpligt att slå till.

Vad kommer den då att tillföra? Det undrar jag med. Jag brukar inte vara avogt inställd till nya tekniska apparater men vad kommer jag att använda den till mer än det jag idag har min iPhone till? Det kommer att bli intressant att se om/när/hur jag svänger… Hur som helst så är du ju svårt att tycka innan man har testat 🙂

Det jag vet att vi inte kan använda den till är som ersättning till dagstidningen. Hur gör man om man är tre runt frukostbordet och alla vill läsa varsin del av GP?

98% klar

Det där med att göra klart är jobbigt ibland.

Yngsta dottern och jag har idag städat. Det är nästan klart. Ja, förutom att jag fick för mig att bädda rent. Det är inte klart. Och dottern skulle torka golvet på övervåningen. Det är inte heller klart.

Just det, dammsugarslangen ska hängas undan, och tvätten hängas och…

Hur ofta är det inte så? Dvs man börjar med något och blir liksom inte riktigt färdig. Inte helt färdig. Jag kommer ihåg när vi renoverade köket i vårt förra hus. När vi skulle sätta upp sista taklisten var den lite för kort och behövde skarvas. Vi fixade skarvbiten och målade den men fick inte upp den. Två år senare, typ en kvart innan mäklaren kom för att vi skulle sälja huset, satte vi upp den. Det tog ingen tid och var inte svårt så varför hade vi inte gjort det tidigare?

Jag har absolut ingen aning! Någon som har en bra förklaring?

 

Man får sig en tankeställare

Jag kommer hem och snubblar över skorna i hallen. Där ligger också en halsduk på golvet. Suck. I köket är diskhon full med odiskad disk och diskmaskinen är full, i och för sig ren men inte tömd. Spisen är kladdig och köksbordet har någon glömt torka av. En trappa upp ligger det en tom PET-flaska på golvet och bredvid tv’n en använd bomullspad. Sen ser jag den använda tallriken och glaset på bordet framför tv’n. Nu har jag nästa räknat till tio men känner ändå hur irritationen inte riktigt vill ge vika.

Så här är det ganska ofta. Visst, jag ser nog lite ”för mycket” men ärligt talat så är du ju inte så att jorden går under av att diskmaskinen inte är tömd. Dessutom har jag fått mig en tankeställare.

En kollega har råkat ut för något man inte önskar någon annan. Kollegans son ligger svårt sjuk på ett sjukhus. Sonen är i samma ålder som min yngsta dotter och mina tankar är med dem. Verkligen med dem.

Kollegan hade säkert velat snubbla över sonens skor i hallen och hade nog gladeligen lyft upp hans halsduk från hallmattan. Det hade heller inte gjort något att det var stökigt i köket eller att det fanns disk och tomma flaskor i tv-rummet. Och att tömma diskmaskinen – det tar ju bara några minuter.

Snart, snart får min kollega uppleva det igen. Det vet jag!

Och jag – jag är tacksam över att jag får snubbla på skor och tömma diskmaskin och allt annat som hör till vardagslivet med barn i huset. Irritationen, den får jag se förbi. Jag har ju dottern min hemma hos mig.