Kategori: Tankar och funderingar

Det här med jogging

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

När jag kom hem från jobbet idag gav jag mig ut och sprang. Eftersom jag lyckats sparka igång min pulsklocka igen (som har färdigt program) var det dags för ett 30 minuters pass. Vädret var ok eller rättare sagt bättre än ok. Det var mängder med syre i luften efter regnet och temperaturen var behagliga 13 grader.

Jag har just nu Daughtry som favoritmusik i iPoden och med lurarna i öronen stack jag iväg.

Och kom på mig själv med att tänka: Jag gillar inte det här. Egentligen.

Varför gör man det då? Maken påstår att svaret stavas endorfiner, för inte kan det väl vara så att jag är en självplågare?

Men lite gillar jag det – framförallt när det är gjort. Så nu laddar jag för 40 minuter imorgon eller på fredag. Det beror på vädret.

Wax on – Wax off

Publicerat den av en lisa i livet2 kommentarer

Kommer ni ihåg Karate Kid filmen – den första? Jag kan aldrig låta bli att tänka på den när det är dags för sjösättning av båten.

Innan båten kan lyftas ner i vattnet av en jättestor lastbil måste den bottenmålas. Det gjorde maken och mellandottern igår. Idag kom svärfar hit och hjälpte maken att vaxa och polera den. Det är just det momentet som påminner mig om Karate Kid. Filmen hade premiär för 25 år sedan. Se och njut.

Och det bästa av allt – båten är klar för sjösättning och jag är mycket tacksam för alla som hjälpt till!

Man liksom kommer av sig

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

På väg till Torp kom vi (mellandottern och jag) ikapp en otäck olycka på E6:an. Den hade inträffat alldeles innan vi kom till platsen. Många tankar hinner flyga genom huvudet när det kommer så nära.

Jag kommer ihåg att jag tänkte att jag inte skulle ringa 112 för det hade nog så många redan gjort. Precis när jag hade tänkt tanken bestämde jag mig för att ringa ändå, för tänk om alla tänkte så.

SOS visste redan om olyckan men tackade för att jag hade ringt. Det är alltid bättre att ringa en gång för mycket – enligt larmoperatören. Olika personer kan också ha olika kompletterande uppgifter som de har nytta av. Nu hade inte jag det men det kändes ändå bra att ha ringt.

Vi tog oss försiktigt förbi eftersom det redan var många som hjälpte till. Vi ville inte vara i vägen. Den ena bilen var verkligen totalkvaddad och den andra helt intryckt framtill. Kommer ihåg att jag ändå slogs av att båda hade rätt intakta kupéer…

Mellandottern och jag satt tysta en stund och började sedan prata om vad vi sett. Det var fint väder och ingen av oss kunde förstå vad som kunde ha orsakat olyckan. En punktering, lite dålig uppsikt vid en omkörning, det kan ha varit vad som helst. Ett ögonblicks verk.

Skönt ändå att läsa att de skadades tillstånd är stabilt och att det inte blev en dödsolycka.

Att vara synlig

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Någon sade att fenomen som Facebook, Bloggande och Twitter är som gamla tiders bykänsla men i ett nytt media. Och jag håller med. Alla vet allt (eller åtminstone mycket) om alla – på gott och ont.

Den här byn är dock så mycket större vilket gör det lättare att som åskådare eller följare vara anonym. Det är en mycket stor skillnad. En annan att den som skriver snabbt kan nå ut till många.

Både den som skriver och den som följer har dock ansvar – tycker jag. Den som delar med sig har ansvaret över vad som skrivs. Vad skriver jag, hur skriver jag och vem skriver jag om? Den som följer är välkommen att följa och får tycka. Men jag uppmanar alla som följer att åtminstone stå för vem de är och inte vara anonyma. Är du så intresserad av att följa det jag skriver (som jag skriver för att det är kul) kan du väl åtmistone signera.

Och om du nu är så intresserad av att läsa vad jag skriver och sedan vill kommentera – var inte elak. Vad vinner du med det?

Jag har själv inte råkat ut för det men någon i min närhet har, och det är så onödigt…

Nu ska jag ut och njuta av solen!