”Tränar” jättemycket på att jag inte behöver ha kontroll över allt. Andra (läs maken) kan göra det jag skulle ha gjort minst lika bra och ibland till och med bättre.
I helgen får vi huset fullt och eftersom jag tränar så mycket vet jag att andra (läs maken) fixar med det som behövs. Det kliar inte alls i fingrarna på mig att påminna om än det ena och än det andra. Undra förresten om det gick fram att handlingslistan inte var klar? Det var bara det jag kom på just där och då som jag skrev på den. Säkert behövs det mer…
Äh… Det blir nog bra! Eller förresten – klart det blir bra!
Uppdatering: vi (läs jag) kan ju konstatera att det går sådär…
en lisa i livet 