Oj oj oj – vilken dag! Men egentligen handlar det om flera dagar. På jobbet har jag arbetat med ett dokument om ansvar som ska vara med som underlag på ett möte imorgon. Om man säger så här – dokumentet har inte skrivit sig självt och jag har haft det i tankarna hela tiden. Från att jag vaknat på morgonen alltså. Även imorse. Följande hände:

Jag satte mig i bilen för att köra till jobbet. Där jag skulle svängt vänster för att köra in på jobbets parkering fortsatte jag förbi och det upptäckte jag bara en bråkdel försent… Nåväl tänkte jag, jag kan ju alltid göra en u-sväng vid korsningen nedanför. Det var då jag upptäckte maken i bilen bakom! Eftersom jag känner honom rätt väl vid det här laget visst jag att om han såg det skulle en intensiv mobbing börja. Men jag kom på en väldigt bra lösning. Jag körde till Statoil även om jag misstänkte att det var dit han var på väg för att tanka. När vi båda klev ur bilarna såg han lite frågande ut men jag visste vad jag skulle säga:

Jag ska bara köpa tuggummi…. Vi ses ikväll!

Hoppas nu bara att han inte läser det här…