Det är förstås Vårruset jag syftar på. Alldeles innan starten var det uppvärmning och hela Slottsskogen gungade i takt till låtar från den svenska melodifestivalen.

Vi var ett gäng tjejer från jobbets om hade anmält oss och såg det som en kul aktivitet. Kul i och med att man kan välja tempo själv och till och med ta en långsam promenad.

På morgonen ösregnade det och jag funderade så det knakade på hur jag skulle dra mig ur det hela – ovanpå allt hade jag ju till och med lovat köra. Men vid elvatiden på förmiddagen sprack det upp och blev strålande vackert väder även om det inte handlade om någon direkt sommarvärme.

Jag hade sett fram emot att hyfsa tiden från förra året (vadå – tävlingsmänniska – jag? Nej….) men tyvärr satte ryggen käppar i hjulet för det. Just nu är den lite smått ranglig och jag försöker att lyssna på kroppen numera. Det blev till att promenera istället. En riktigt rask promenad visade det sig. 4,6 km på 39 minuter gjorde att jag var duktigt svettig efteråt. Men jag undrar om det inte blev längre än 4,6 km. Det var ett evigt sicksackande mellan mer långsamma deltagare. Vi märkte till och med att vi kom ikapp de som startat tio minuter före oss så vi höll ett bra tempo. Nästa år ska jag springa och starta i en tidigare startgrupp.

Nu hoppas jag ryggen blir bättre snart så att jag kan snöra på mig joggingskorna igen.