Jag är ormfobiker. Sådär så att jag kan kasta ifrån mig en tidning där jag plötsligt ser en bild på en orm.

Ett tag nu har jag verkligen försökt att ta tag i det men bara någon annan med en fobi kan förstå hur jobbigt det är. Hjärnan spelar mig spratt på ett helt ologiskt sätt.

Idag var det ormshow på hotellet. Jag visste om det och hade laddat för den hela dagen ändå steg min puls till den dubbla när showen började. En stund in i föreställningen kom jag på mig själv med att hålla handen för näsan och munnen. Varför vet jag inte. Benen hade jag dessutom dragit upp under mig:)

Självklart erbjöds man att fotograferas med den största av ormarna efter uppträdandet men det var inget jag nappade på. Istället tog jag mig långsamt fram mot scenen med målet att ta på ormen.

Det tog en bra stund, pulsen var hög och jag mådde till och med illa, men jag gjorde det! Jag höll den aldrig men bara att klappa den var ett STORT steg för mig.

En stor klapp på axeln idag alltså…

Imorgon är en stor dag. Det är mammas födelsedag och hon är anledningen till att vi är på Teneriffa. Vi ska fira från morgon till kväll så nu tänker jag gå och sova. Natt natt