Hemma igen efter julens längsta resa – den till Linköping och yngsta brorsdotterns dop. Är lite smått avis på det morgonhumör båda mina brorsbarn har. De kvittrar och är strålande glada från det att de vaknar. Måste tyvärr erkänna att det inte kommer från mina gener 🙂

Lika kvittrande glad var min mormor (91 år) när vi hälsade på henne på hemvägen. Krutgumma är vad hon är och hon planerar redan för sin födelsedag och vet redan vilka kläder och smycken hon ska ha då. Det däremot är ett släktdrag, i rakt nedstigande led, utan att hoppa över en enda generation. Även äldsta brorsdotterna har ärvt de generna.

Hon var för söt när hon ”fick låna” äldsta dotterns armband i morse. Vi snackar prinsessliknande rörelser och när pappa (min bror) skulle busa med henne var hon mycket noga med att hålla armbandet långt ifrån honom.

Hemma igen saknar jag min lilla. Yngsta dottern är i Lund och spelar handboll. Bra går det för dem också och jag vet inte riktigt när de kommer hem. De ska spela A-slutspel imorgon och vinner de den matchen lär det bli fler och då kommer hon inte hem imorgon heller 😦 Får ju ändå vara glad för hennes skull. Hon låter jätteglad varje gång jag pratar med henne i telefon. Till nyår lär vi få samlat hela familjen i alla fall.

Då blir det ju också läge att inviga de nya champagneglasen vi köpte idag. 12 stycken – likadana! Alla uddaglasen får åka ut i förrådet nu och tas fram när vi blir fler än 12 som ska skåla i bubbel. Champagneglasen vi köpte är av märket Spiegelau – men det får jag skriva mer om en annan gång.