Som vuxen och varandes förälder anser jag att jag ska försöka vara en förebild och även agera som en sådan. Visst kan det hända att jag inte alltid lyckas fullt ut men då är det inte för att jag inte har försökt… Alla är vi ju människor och ingen är ofelbar. För mig handlar det om att vara ärlig. Ärlig mot sig själv och ärlig mot andra. Kom ihåg:

Andra gör inte som du säger åt dem att göra – de gör som du gör

…även om vi gärna vill tro motsatsen.

Jag tycker att det är obehagligt när jag tror att någon inte är ärlig mot mig. Ni vet den där känslan när man känner på sig att något är fel. Den där känslan man känner inte borde finnas där. Den där känslan man in i det längsta försöker blunda för. Ändå känner man på sig att man har rätt. Att känslan stämmer. När man väl insett och förstått det förstår man också att det kommer att bli mycket svårt att lita på den personen igen. Tillit och förtroende är inget man får, det är något man förtjänar.

När jag var 18 år och precis hade flyttat hemifrån sade en släkting till mig:

Oavsett vad du gör så stå för det. Göm dig inte bakom någon annan!

Det är ord som har följt mig sedan dess. Ord som jag försöker förmedla till mina barn så att de blir lika viktiga för dem som de varit för mig. Framförallt nu i dessa tider med de sociala medier som finns. Det är lätta att gömma sig bakom någon annan och på så sätt faktiskt inte behöva stå för det man gör. Istället blir det den man gömmer sig bakom som får ”ta skiten”. Många gånger utan att förstå varför.

Ärlighet varar längst. Så har det alltid varit och så kommer det alltid vara. Det är jag övertygad om!