På torsdag eftermiddag åker maken och jag till Berlin på en minisemester. Resan är något som vi båda ser fram emot oerhört mycket – det har ju liksom varit en ganska händelserik höst (ja hela året egentligen). Vi har inga direkta planer där mer än att bara vara, och så lite julshopping förstås.

Under tiden vi är borta kommer en älskad mormor hit och är med yngsta dottern. Hon stod överst på önskelistan över ”barnvakt” om man nu kan säga att man har barnvakt när man är 15?! 🙂 Även mellandottern och äldsta dottern kommer att vara hemma under olika tidpunkter av helgen och jag vill minnas att jag har hört Glee nämnas för helgen.

Varför tycker jag nu då att tiden bara försvunnit? Jo – inför att vi är bort behöver jag:

• tina upp röd djupfryst bil och flytta på den så att ytterligare en bil får plats
• tvätta inför resan
• Packa – vad har man med sig? Typ…
• Handla
• Borde städa men med så många kvar hemma kanske någon kan förbarma sig
• …och så var det det där med att det är handbollmatch och som det verkar ska yngsta dottern spela. Då måste jag bara vara med…

Sen ska jag ju jobba och så också. Det är nästa tur att jag har ont i ett knä så att jag inte kan träna för annars hade jag nog gärna försökt klämma in även det.

Tidsoptimist – Javisst 🙂