Fyra emlaplåster satte vi på dotterns bägge armar i morse. Hon är nämligen lite svårstucken och behöver de gräva på flera ställen är det lika bra att komma förberedd.

Det var återigen syster Eva som vi mötte och den här gången påstod hon att hon hade tränat såpass mycket att hon inte skulle behöva ta hjälp av specialist från narkosen för att sätta nålen på yngsta dottern.

Hon förberedde noga och tack vare Emla, förberedelserna och en handske fylld med varmvatten satte hon nålen på första försöket.

Nu har dottern även fått sitt armband, blivit inskriven på avdelningen och fått sin säng. Bäst var nog ändå att sen få permission för att åka hem och få sova där, även om det innebär en extrem tidig morgon imorgon.

Och syster Eva, henne hoppas vi att vi inte behöver träffa igen. Åtminstone inte i det sammanhanget.