På eftermiddagen blev det utflykt till Lysekil igen. Mellan- och yngsta dottern hade inte träffat valparna än och med sig tog yngsta dottern även sin bästa kompis.
Vilken mysig stund vi fick med dem. Vi välkomnades av Jess (mamman) och Joy (mormor) och det märks att de nu känner igen oss. Sex kavata fyrbenta ljuvliga varelser lufsade runt på vardagsumsgolvet och där hamnade så klart även vi. Det har bara gått en vecka sedan sist men det har hänt massor med valparna. De går bättre och de har blivit större och mycket mer kontaktsökande. Mys på hög nivå! Minerna på döttrarna vid första mötet var obetalbara. Att vi kom därifrån utan att de hade lyckats stjäla med sig någon var en bedrift… Vi hade nog alla gärna tagit med oss en eller ett par 🙂 Men vi väntar. 6-7 juni hämtar vi hem vår Sintra…
Jag är oerhört tacksam för den gästfrihet som Jess matte och husse står för. De har huset fullt med valpköpare nu och vi lär ju vara tillbaka redan om en vecka. Tills dess får vi titta på bilder och filmsnuttar och längta.
en lisa i livet 