Som mamma till tre musikalnördar (sagt med massor av kärlek) har det varit som att svära i kyrkan när jag sagt att jag INTE är en av Helen Sjöholms allra största fans. Visst har jag tyckt att hon kan sjunga och så men jag har inte riktigt hållit med om ”storheten”. Om och som jag har pikats för detta utan att ändra mig.

Men plötsligt händer det!

I ett fullsatt Cirkus hör jag det. I föreställningen Livet är schlager hör jag det som jag inte hört förut. Det som inte fångat mig tidigare gör mig nu nästan lite kär. Ja, i hennes röst alltså. 🙂

Härmed tillkännager jag alltså att jag tycker att Helen Sjöholm har en fantastisk röst och att jag tyckt fel förut.

Får du möjlighet att se föreställningen så gör det! Den var riktigt bra även om jag nu också har insett att Jöback alltid kommer att ha snyggare kvinnokropp än jag… Så förbenat orättvist. Räcker det liksom inte att han sjunger som en gud?