Klockan var ställd tidigt i morse. Riktigt tidigt. Det var dags att återigen ta sig till Bluewaterträningen med ”han militären”. Men – det blev kanonträning. Uppvärmning i form av jogging från Bluewater och ner till Hawaii, runt en sväng där och sedan tillbaka för att gå inomhus och köra styrka. Misstänker – nej vet – att jag kommer att ha grym träningsvärk imorgon. Bäst var nog faktiskt uppvärmningen. Solen var på väg upp, luften var så där kall, krispig och syrerik och allt var stilla och vackert. Kom faktiskt på mig själv med att fundera på att komma igång med att springa igen. Det var ett tag sedan nu. Men – jag är ganska övertygad om att vädret, havet och sällskapet spelade in och det kan jag inte återskapa varje gång jag ska ut och springa så jag funderar nog både en och fem gånger till på det (men lite sugen är jag…)

Resten av dagen gick i ett. Det är märkligt vilken energiinjektion det är att träna på morgonen 🙂 Nu däremot känner jag mig som Mr. Ekorre. Trött – jättetrött.

När jag kom hem ville nämligen yngsta dottern gå promenad och det blev en rätt lång sådan. Över en timma var vi ute och gick. Sintra funkar så mycket bättre på promenader med flexikoppel så nu kan det bli fler rundor. Under tiden vi var ute gick det från dagsljus till skymning till mörkt och vilka fantastiska färger vi fick se på himlen. Tyvärr är jag inte så bra på att fota i mörker än och fokus ligger mer i förgrunden än på motivet men visst framgår det ändå på bilden hur det såg ut sådär på ett ungefär?

Till nästa promenad tar jag nog med mig vantarna. Attans vad kallt det var om händerna.