Efter bilolyckan kvällen före julafton blev julafton en dag då vi verkligen var glada och tacksamma över att vara tillsammans. Båda tjejerna hade ont lite överallt men var i övrigt helt inställda på traditionellt julfirande tillsammans med sin farmor och farfar. Ett julfirande som vi drog ner tempot på lite extra på. Vi sov länge, åt frukost länge, tog en promenad länge, åt lunch länge, spelade julklappsspelet länge och vilade länge till Kalle Anka innan vi intog julbordet för att därefter öppna julklappar länge. Vi tog det med andra ord lugnt och äldsta dotter och jag smet till och med iväg på Julbön i Ödsmåls kyrka. En Julbön där tankvärda ord förmedlades och landade både hos mig och dotter. Det handlar om att leva livet 1:1. Inte 1:2 och inte heller 2:1.
Glögg, lebkuchen, pepparkakor, korintkakor, lussebullar och stollen. Allt förblev orört och finns kvar till en annan dag… Däremot blev det julsmörgås, helt traditionsenligt, till lunch och på julbordet saknades varken laxtårta eller rårivna morötter med apelsin och russin. Vissa traditioner går inte att bryta. En ny och blivande tradition i vardande är julklappspelet. Jösse vad vi skrattade och jösses vilka godisråttor de andra är. Alla utom jag hade köpt godis till sina paket och det var huggsexa så det stod härliga till. Mellan- och yngsta dottern hade slutit en pakt och tog hem det mesta, inklusive ljuslyktorna jag hada med som mitt bidrag. De ljuslyktorna hittade jag sedan inslagna under granen när det var dags för julklappsutdelning. Jag fick alltså en julklapp som jag själv hade köpt 🙂
Julklappar ja – alla var mer än tacksamma och nöjda för båda värmande, interaktiva och nyttiga julklappar!
God fortsättning till er alla och lev livet här och nu.
en lisa i livet 