Hur bra var den inte då?! Och hur trevligt var det inte?! Det här måste vi bara göra om. Bara att promenera till Operan tillsammans med dottern var mysigt (även om jag var typ 2 dm kortare än henne men det skyller jag på hennes skoval).

Visst, jag fick långa mannen framför mig men lutade jag mig mot dottern såg jag bra… Och föreställningen var bra. Riktigt bra! Favoriten blev snabbt ”Tony”, eller snarare Bruno som spelade Tony. Vilken röst! Både dottern och jag blev lite småkära faktiskt.

bilden lånad från Göteborgsoperan

Nu ska vi sova och imorgon blir det en lång frukost. En riktigt smarrig hotellfrukost så att vi orkar med lite shopping också…