Redan i veckan tyckte lillebror att han och jag skulle springa tillsammans när vi kom och hälsade på. Springa med honom? Han som avverkar halvmaror på löpande band… Hur skulle det gå. Ändå packade jag ner löparkläderna och motivationen i väskan.

Idag var det så dags. Innan lunch skulle vi springa. Dimmolnen sprack upp och solens strålar tittade fram samtidigt som vi snörade på oss skorna. Jag vet inte hur många gånger jag hade försäkrat mig om att jag inte ville springa så långt (2,5 km var lagom), att jag nog inte höll hans tempo (aningen under 7 min/km rättare sagt) och att jag bara hade sprungit en gång tidigare i år och att det var i torsdags…

4,14 km blev det, med ett par gå-pauser… Helnöjd är jag och framförallt då att gå-pauserna inte drog ner tiden utan höll sig i rätt härad.

Det gick ju bra att springa med lillebror och det var riktigt kul. Kul eftersom det var första gången vi sprang tillsammans och kul för att det var en trevlig stund tillsammans.