Jag minns långfredagarna när jag var barn och även de när jag var i tonåren. Det var dagar som var långa och tråkiga och det fanns inget att göra. Den långfredag jag minns allra mest är nog en då vi var i Tyskland och hälsade på min mormor och morfar. De bodde då i Ruderting i Bayern och långfredagen skulle vara tråkig. Just det här året tror jag att mamma tyckte att det var extra tråkigt för till slut hittade hon en biograf som var öppen. De visade Dirty Dancing – dubbad till tyska – men den fick i alla fall några timmar att gå…

Förra året var vi ute och seglade och på långfredagen tog vi oss från Ängeviken på Tjörn via ett dimmigt Islandsberg till Fiskebäckskil. Det var vi, kompisbåten Alinde och en husbil som hade följe. Sill-lunch på bryggan och en härlig dag i solen gjorde att den långfredag också har etstat sig fast i minnet.

Dagen idag har även den varit innehållsrik. Redan igår anlände svägerskan från Jämtland. Medan hon och maken (min alltså) tog en hundpromenad passade jag på att springa en sväng. De hade ju ändå lovat snö men under förmiddagen var det ju nästan uppehållsväder och jag fick bara enstaka regnstänk på mig. Lite intervallträning fick jag också till och att det var extra mycket syre i luften tackar jag för. Lite lättare kanske det var.

Svärmor, svärfar och mellandottern anlände runt lunchtid och innan middagen serverades hann vi hälsa på svägerskans dotter och tjejernas kusin som jobbar i närheten.

1994 fick jag ett recept på skarpsås från en väninna. Det receptet dammade jag av och tillsammans med inkokt lax och sparrispotatis blev det en middag som heter duga. Allt medan snöflingorna dalade på utsidan. Chokladpralinerna som jag gjorde i onsdags blev den perfekta efterrätten. Ingen hade orkat en ”riktig” efterrätt.

Nu laddar vi för påskafton med andra delen av tjocka släkten i morgon. Frågan är bara vad vi ska bjuda på. Julbord eller midsommarbuffé?