Det börjar skymma och jag tittar på klockan. Oj, redan kvart över tio och här sitter jag på altanen i linne och tunna byxor. Enstaka myggor surrar runt omkring mig men det är nog det enda liv jag ser. Hör gör jag dock och det är ljud från övervåningen. Fönstret är öppet så skratten från yngsta dottern som tittar på första semifinalen från Baku hörs tydligt. Skrattanfallen verkar avlösa varandra, det verkar vara en kul semifinal eller så är den jättedålig. Så kan det ju också vara…

Det är fortfarande ljummet ute och jag börjar plocka ihop mina saker för att gå in. Jag kastar ett öga på termometern och ser att den fortfarande visar på mer än 20 grader. Jösses vad jag gillar det här!